jag har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av..
Rudriken säger allt, jag måste skärpa mig! Jag kan inte gå runt och hoppas på saker och ting, planera och sen hoppas ännu mer att allt ska bli som jag vill. Jag blir bara ledsen då. Jag måste bli bättre på att träffa mina vänner igen om dom nu vill träffa mig igen, jag har varit ett ego men ibland bara inte orkat lyssna och bry mig om allas problem. Fuck droger, fuck alkohol, fuck allting som gör mig ledsen! Jag saknar mina gamla vänner, mina vänner med annan personlighet men jag kan inte bara släppa taget om er, för jag älskar er. Ibland känner jag mig som en mamma som ringer och kollar läget och bryr mig allt för mycket men jag måste tänka på mig själv, orkar jag?
Nä tydligen orkar jag inte eftersom jag bryit ihop ett antal gånger denna vecka.
En av mina systrar, bästa vän som bor i London lever sitt liv, jag längtar så jag håller på och dör, jag hittade en billig biljett blev lycklig men sen olycklig igen för att en viss person är ego. Jag hatar folk som är ego men folk säger att jag måste bli mer ego, kommer jag då hata mig själv? Jag fick ta bort två pass på mitt schema och tog bort en fredag för att åka till min bästa vän i london, jag blev olycklig och grät och sen grät jag lite till när jag sen fick veta att min andra plan om att hitta på något roligt med pojkvännen inte skulle bli av heller. Men det är väl mitt fel eftersom jag inte sa att Jag ville vara med honom utan bara satt där och önskade att Han skulle förstå det själv. Jag hatar att gå i mörker också, jag ska nog söka upp hjälp- mörker är farligt! Så fort det blir mörkt springer jag och allt som snurrar i mitt huvud är hemska saker. Jag ska aldrig gå i mörker själv igen jag vill inte få panik!
Jag ska inte bli ledsen något mer! Jag ska aldrig mer bli Hon som planerar och hoppas. Jag ska inte tänka alls.
Det enda jag gillar med vintern är min vinterjacka.. Nu drar jag till jobbet! Herrå.
