Du är svår att leva utan men jag är svår att leva med
Idag var min idol Lars Winnerbäck på tv, Tack för musiken. Jag är förvånad att han skulle vara med på tv, han som hatar allt som har med media att göra. Men jag blev lycklig och satt fastklistrad framför tvn och bara njöt medans han såg rätt så obekväm ut och ville nog mest att klockan skulle gå så alla filmkameror skulle stängas av. Han kanske är en av dom tråkgaste människorna att se ett tvprogram om men fy vad jag beundrar och älskar honom. Enligt mig är det allmänbildning att minst kunna en Lasse låt utantill, men det är väl en smaksak som jag fick höra av min kära pojkvän, jag kan alla låtar. Visst det låter sjukt kanske, men jag vet inte hur många dagar, kvällar och nätter jag har suttit och lyssnat och lyssnat och ja lyssnat på hans texter och efter ett tag så sitter alla där. Min hjärna älskar honom lika mycket som mitt hjärta och min kropp. På vilket humör jag än är på finns han där hos mig i mina hörlurar. Han är som min psykolog, min stora stjärna, Gud och bästa vän. Även fast jag inte känner honom så känns det som det ibland, som om han sjunger för och till mig och till och med att han sjunger orden som finns i mitt huvud. Jag älskar den tråkigaste människan som har dåligt självförtroende och hatar att som heter uppmärksamhet, Lars Winnerbäck!
"En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa Allting är förstört, allt är bränt" (Elegi)
