Under löven
Idag är det höst och det är både mysigt och deppigt på samma gång. Det spöker i mitt huvud idag men jag hoppas en alvedon ska hjälpa mig att på bort dessa värkspöken. I fredags ringde Ida mig från london, det var så skönt att få prata med henne. Jag saknar henne men det är tur att det kommer annat emellan, att jag har ett jobb att gå till annars skulle jag vara inne i en riktig höstdepression tror jag. Jag är glad att Sofia bor i uppsala fortfarande, vad skulle jag ta mig till om ingen av er skulle bo nära mig? Jag har ju min victor såklart, man vad gör man utan sina bästa vänner?! Nu börjar lägenhetspratet komma igång igen och nu håller jag tummarna och jag och vctor har turen med oss. Vi två behöver verkligen vårat eget, vårat hem som är fullt av kärlek- våran kärlek.
